Det är inte meningen att ngn ska fatta ändå
Jag vet, du kommer aldrig hitta hit, du kommer aldrig se det här. Du vet inte ens sanningen, och ändå ljuger du för mig? När du talar i gåtor är det inte som att tala till punkt, det leder bara mina frågor vidare och jag kommer ingenstans. Jag förstår inte vad du vill, ville eller kommer att vilja med mig, om allt ändå inte bara utspelar sig i presens skulle detta helvetet vara lättare att förstå. Betoning och förklaring skulle vara allt som krävdes för att både du och jag skulle fatta, precis allt, ett enda litet jävla telefonsamtal! Visst har jag ingen aning om du ljög när du sa att du älskade mig, men jag lovar dig att jag menade allvar, varje gång. Jag gjorde det och jag gör det fortfarande, och trots alla jävla fel du har, det elaka jävla sättet du behandlar mig på gång på gång kan jag inte bara glömma, släppa och skita i det. Eller okej, skita i det gör jag ju redan, jag skiter i att du inte är rätt för mig, och troligtvis aldrig kommer bli det heller för det är ändå du och så kommer det fortsätta vara. Någon dag raderar jag dem här inläggen och med dem minnet av dig. Men just nu, vill jag inte ens försöka. Jag vill få ligga ensam om nätterna och gråta i takt till musiken i låten "god damn you're beautiful to me" because you are, yes you are.
3 dagar har gått nu, bara resten av mitt liv kvar.
