Skoberoende

Förlåt för att jag inte har skrivit (om det nu är någon som läser), men jag har varken haft tid eller ork. Ska väl försöka börja skriva lite mer nu.. Okej, nu ljög jag nog.. Men dels är det så mycket med skolan just nu, massa läxor och prov hela tiden. Men det orkar jag inte ens skriva någonting om och jag tror inte att det faller så stort intresse kring det heller. Varför skulle man egentligen vilja skriva om någonting som bara är tråkigt, när en blogg är till för att man ska skriva av sig och fungera ungefär som en dagbok, min dagbok behöver väl inte veta vilka läxor jag har när det ändå är jag själv som ska göra dem? Anyway, back to the subject.

Den största och egentligaste (kan man ens säga så?) anledningen till att jag inte har skrivit smärtar djupt inombords. Kärlek. Det värsta som finns, sorgligt nog även det bästa. Det är underbart när man finner den & trivs med den, men när den sårar och bara upprepas på fel sätt mår man bara dåligt. Men denna gång är det inte jag som blivit sårad, nu har jag sårat själv, även fast jag egentligen inte ville. Det är inte världens seriösaste grej, men ibland måste man tänka på vad man säger och till vem har jag faktiskt upptäckt på riktigt nu, även om jag blivit varnad alldeles för många gånger.. Därför har jag bestämt mig för att säga förlåt, och även om det inte gör saken bättre överhuvud taget så kan jag se mig stolt i spegeln och säga att jag iaf försökte.