Skoberoende

satt precis och läste igenom alla mina gamla inlägg och insåg att typ hälften handlade om en viss person, som jag totalt har gått vidare ifrån, och mår bra utan. Skrev även o nästan alla dem inläggen att jag alltid skulle älska honom och aldrig kunna släppa honom, var jag nu hittade sanningen i det? Jag litar på det människor säger nu, att tiden läker ett brustet hjärta och att man faktiskt kan gå vidare om man har blivit sårad, för jag har gått vidare. JAG ÄLSKAR INTE DIG, fattar du det?

Läste även någon lista som jag hade gjort, det står.. Min bästa vän är: närmast mitt hjärta, men ändå längst ifrån. Och det är nog ett av de mest sanningsfulla orden jag någonsin sagt, för även om hon bor nära och alltid finns där när jag behöver henne, så finns hon ändå inte där. Hon är knappt min vän på det sättet längre, och det värsta av allt är, att jag inte ens vet varför.

Det var något mer jag skulle skiva minns jag, men jag minns inte vad.. Nu blir jag sådär sjukt irriterad igen för att jag inte kommer ihåg, så nu ska jag inte skriva för då kommer det bara komma ut en massa fula ord. Passa på att säga att jag älskar mina vänner, och att jag saknar mer en hälften av dem, för att livet är det mest upptagnaste som finns, om det där ens är ett ord.