Skoberoende

varför är kärlek verkligen det värsta, och bästa som finns på en och samma gång? Trots att man hela tiden måste känna smärta, så är känslan av besvarad kärlek den underbaraste känslan man kan känna. Men min kärlek är inte besvarad, eller iaf så tror jag inte det.. :S Jag blir bara förvirrad av allt du har att säga just nu, och det är som om du talar i gåtor varje gång du försöker förklara för mig att det aldrig kommer fungera. Du har sagt det förut, och jag vet att det är det du verkligen vill, men varför fortsätter du hålla på då? Jag orkar inte med det här, du vet att jag fortfarande älskar dig, och även om jag inte vill och säkert aldrig kommer kunna släppa dig så känns det som att jag måste försöka ändå. För allt du säger gör mig bara ledsen, och det känns som att du ljuger om vartannat ord, som att du egentligen bara vill be mig gå och dö men du inte vågar såra mig mer.. Jag lovar, jag skulle överleva om du bara sa sanningen, jag kanske rent ut av skulle lära mig leva med den smärtsamma ärligheten från din sida. Orkar inte känna tårarna rinna med varje hjärtslag, tala ut, så ska jag också göra det.

okej people, nu känner jag mig taggad att skriva trots att äckel engelska boken ligger och lurar på kudden, måste läsa typ 50 sidor innan jag får sova, det lär väl ta typ en timme (jag som önskade att jag för en gångs skull kunde få vara pigg i skolan imorn)... Haha, anyway, satt nyss och trixade med håret och satte upp det i typ 7 fula flätor eftersom jag, carro och sara ska ha fluffhår imorn i skolan (bestämde vi oss för lite sådär spontant), men de blir nog en vacker syn för er som får ta del av den xD.. Haha kommer säkert se ut som värsta fjortisen som jag alltid gör (A) haha skoj.. Men imorn ska jag hinna sminka mig också har jag bestämt mig för, OCH JAG SKA INTE KOMMA FÖRSENT!! hare bra, pussen <3

okej, jag vet att jag inte har skrivit på alldeles för lång tid, men de e mycket med plugget och jag hinner knappt med att göra alla mina egna läxor, så hur ska jag då hinna med att skriva en dagbok? Även om jag faktiskt skulle behöva det för mitt eget bästa så kanske inte det första jag vill är att människor jag inte känner får veta massa privat information.  Hemskt jobbigt, men även om jag säger att jag ska börja blogga mer, så kommer det ändå aldrig hända så de e lika bra att jag inte säger någonting om saken över huvud taget. Jag kan iaf försöka så ofta jag hinner, och ska även försöka göra läsningen rolig, även om min vardag inte alltid ser ut så.

Jag fattar inte vad jag ska göra med det här, ena sekunden funkar vi inte ihop för att vi bråkar hela tiden vilket vi sorgligt nog gör? :S Och några dagar senare (efter att du ignorerat mig och alla sms jag skickat) så älskar du mig fortfarande och säger att du tänker på mig varje dag. Det skulle funka, om du verkligen ville. Jag är inte alls värd bättre en DIG, men du vet att jag är värd bättre en sättet du behandlar mig på, och jag vet att du kan bete dig annorlunda. Att du säger så är bara en lame ursäkt som man säger för att man själv inte vill egentligen. Man orkar bara inte såra den andra eftersom man vet att man själv kommer må dåligt över det, tro mig, jag vet till 100% hur det är.. Snälla låt mitt hjärta krossas och låt det läka igen om ett tag om du nu ändå inte vill ha det, istället för att gå runt och stampa på det var och varannan dag. Så säg det NU, även om jag borde vänta så kan jag inte! Nu ger jag upp, för mig eget bästa. För jag kommer inte palla om du ska leka med mina känslor, jag vet precis hur det är, tro inte att jag inte varit med om det förut. Du säger att du själv vet hur det känns, varför håller du då på och behandlar mig på det här sättet? Du vet själv att jag är värd bättre en att behöva gå runt och hoppas på någonting som aldrig kommer hända. Låt mig vara själv nu, sluta höra av dig om du verkligen inte vill längre, istället för att få mig att tro massa saker som du egentligen inte menar. Det kanske låter patetiskt och mobbat, men jag orkar inte bry mig, och jag kan faktiskt inte hjälpa, att jag fortfarande älskar dig.
Det skulle vara vi, inte du och jag.