Skoberoende

Jag funderar på att göra om designen på min blogg lite, jag tycker att den ser så himla trist ut. Bara svart och rosa överallt, visserligen är rosa min absoluta favoritfärg *girlpoower*, men svart och rosa ihop.. kan ju ge mig rykten..
Så det blir nog någon form av förändring, försöker att hitta en fin bild på körsbärsblommor, eftersom dem är rosa (a), men jag hittar ingen bra. Någon som kan länka en fin bild på kommentarer?

Melodifestivalen igår! Jag förstår inte hur det kunde förändras så snabbt, från att vinnaren låg väldigt långt ner till att hon fick dem högsta poängen och hamnade på toppen. Skicka opera till Moskva, tja jag vet inte riktigt om det går hem men det återstår väl att se :) Spenderade i övrigt natten hemma hos min lilla vän Linda, inte mkt hände där men.. Vi hade i alla fall trevligt sällskap av varandra som vanligt :)

Märker ni att jag har börjat bli bättre på att uppdatera? hö ;) credit åt meii ! :D

Sluta höra av dig till mig, sluta säga att du älskar mig.
Man kan inte älska någon innan man kan älska sig själv.
Det var du som sa att vårat förhållande var fel redan från början,
att vi både gjorde fel. Jag fattar inte hur jag kunde tro dig,
för det var du som var fel. De va du som gjorde allt till en röra,
för du brydde dig inte tillräckligt mycket, ångrar du dig nu eller?
Tyvärr. Det är försent. Jag tänker inte vara din docka längre.


Jag vill alltid ha det jag inte kan få,
men när jag väl har uppnått det
 jag trodde var omöjligt och får det,
då vill jag inte ha det längre.


Har värsta bästa idén till en film btw, men jag tänker inte skriva ner den,
för då kanske någon snor den ifrån mig. Den ska göra mig till miljonär (a)
Var liksom bara tvungen o skriva ner det någonstans, så jag inte glömmer...

ain't gonna show no wekness, I'm gonna smile, and tell the whole world I'm fine..

satt precis och läste igenom alla mina gamla inlägg och insåg att typ hälften handlade om en viss person, som jag totalt har gått vidare ifrån, och mår bra utan. Skrev även o nästan alla dem inläggen att jag alltid skulle älska honom och aldrig kunna släppa honom, var jag nu hittade sanningen i det? Jag litar på det människor säger nu, att tiden läker ett brustet hjärta och att man faktiskt kan gå vidare om man har blivit sårad, för jag har gått vidare. JAG ÄLSKAR INTE DIG, fattar du det?

Läste även någon lista som jag hade gjort, det står.. Min bästa vän är: närmast mitt hjärta, men ändå längst ifrån. Och det är nog ett av de mest sanningsfulla orden jag någonsin sagt, för även om hon bor nära och alltid finns där när jag behöver henne, så finns hon ändå inte där. Hon är knappt min vän på det sättet längre, och det värsta av allt är, att jag inte ens vet varför.

Det var något mer jag skulle skiva minns jag, men jag minns inte vad.. Nu blir jag sådär sjukt irriterad igen för att jag inte kommer ihåg, så nu ska jag inte skriva för då kommer det bara komma ut en massa fula ord. Passa på att säga att jag älskar mina vänner, och att jag saknar mer en hälften av dem, för att livet är det mest upptagnaste som finns, om det där ens är ett ord.

hej,. igen.. det var ett tag sen.. vet inte hur jag ska börja det här inlägget, det känns som att jag har missat att skriva om typ halva mitt liv? Visserligen skrev jag i januari tror jag bestämt att det var, när Fanny precis hade gått bort. Ingenting är väl riktigt bra nu för tiden, men jag skattar mig lycklig för att jag har riktiga vänner, som bryr sig mycket om mig. För utan er, skulle jag inte klara mig många sekunder. Jag hatar att vara ensam, jag hatar att lyssna på deprimerande musik för att det får mig att tänka på skiten. Men ändå gör jag det, typ hela tiden, jag förstår inte varför, och det gör väl egentligen inte någon annan heller. Men det är väl när man är själv som man låter allt komma ut liksom, alla känslor man har uttrycker man i musiken då man inte längre är stark nog att använda ord. Jag mår väl egentligen bra fysiskt, även om jag lider av trött-sjuka och skulle kunna sova bort resten av mitt liv. Psykiskt, ja det är väl helt okej. Borde väl egentligen inte klaga, trots att det är precis vad människan är byggd till. Att bara klaga hela tiden, känns som att man inte tjänar någonting alls på det, ändå gör man det så fort man har möjlighet. Tror man att det ska finnas någon annan som förändrar ens situation? För tyvärr, låt mig då informera dig om det inte gör det, för det är du själv som trasslar dig ur dem situationer du själv sätter dig i. Att försöka leva ärligt och vara alla till lags, är väl ett problem i sig, ingen är perfekt, och den dagen ordet perfekt kommer upp på tapeten som en verklighet, den dagen.. Blir jag rädd.