Skoberoende

Tittade på Marley och jag igår, åt helvete med den filmen säger jag bara. Den rev upp alla sår i min själ, seriöst. Det kändes lika jobbigt som det gjorde den första veckan utan dig och jag kunde inte sluta gråta. Det finns ingen som fattar hur det känns, absolut ingen. Dem säger att tiden läker alla sår. Aldrig i livet, jag vill inte ens att det ska vara så. För du lämnade ett djupt blödande sår i mitt hjärta när du försvann och det kommer aldrig att läka. Jag vet att jag har undvikit att skriva om dig, tänka på dig och över huvud taget nämna dig. Snälla förlåt mig för den idiot jag är, jag har endast undvikit det för att jag inte vill tänka på det, för det skulle aldrig hända men ändå likförbannat så gjorde det de. Men jag har insett att det inte finns någon mening i att gömma det, för man kommer aldrig glömma det. Och jag vill inte glömma dig, jag tänker visa dig mer respekt än så, för trots allt så kommer du alltid vara min bästa vän och finnas i mitt hjärta för nu kan jag inte känna sig fysiskt längre. Det smärtar mig ens att ta orden i mun och säga det, att det var försent. Det fanns ingenting jag kunde göra, för jag va inte där. Jag var inte där dem sista minutrarna med dig, jag höll inte om dig och sa att jag älskar dig och alltid kommer göra det, men det är sanningen Fanny. Jag älskar dig, och jag förstår inte ens hur jag hade mage att gömma undan mina känslor på det där sättet, det var som att det som hände dig var helt okej och att jag klarade mig lika bra utan dig. Men sanningen är den, att jag aldrig kommer göra det, jag kommer ALLTID känna på samma sätt som dagen då det hände, när du försvann och gud tog emot dig med sina öppna armar. Varför var han tvungen att sakna sin allra vackraste ängel? När jag saknar dem där gulbruna ögonen minst 100 gånger mer.. :/ Förlåt för alla gånger jag gjorde dig illa och klagade för att behöva gå ut och gå. Det svider när jag ser bilder på dig, även om dem dagarna du fanns var dem bästa i mitt liv. Ska placera din urna i mitt rum i veckan, på en hylla ovanför min säng så att jag kommer se dig, varje dag. Vi ses i himlen hjärtat, tack för att jag fick ha dig hos mig åren som gick alldeles för fort.